Ja det är ju som sagt inte lätt å rida, åka häst däremot är himla enkelt.
Ridningen har ju som sagt legat på is. Mest för att jag är en fegis. Är så himla rädd å åka i backen, så att rida andras hästar är inget jag kastar mig in i.

I julas var jag på kurs hos Gunni och Maria, där fick jag låna fina Emma, henne går det bra å rida, men det beror nog på att hon påminner om Hrisla. Är man inte med så bestämmer hon gärna tempot själv å sakta är inte hennes grej. Och hon skulle nog aldrig hitta på nåt större bus. Men är man på kurs så måste man rida och det gjorde jag. Så sedan fick jag sitta still i två dagar när jag kom hem tills träningsvärken släppte.

I helgen fick jag låna fina Vissla av Susanne, lugn och snäll är hon. Men det visade sig att det fanns både lite bus och springvilja. Och det bästa var att jag kände mig lugn och orädd. Innan det var färdigt hade vi ridit tre timmar oj oj.

Så nu är jag taggad att få rida min egen häst, eller rida är väl att ta i, till att börja med blir det nog bara att åka och det är jag ju bra på.
Ska bli så kul att vara med från början och forma honom, det bästa är att jag vet vad som hänt med honom större delen av tiden.
Nu är han inne på sin tredje vecka på Wången, LÄNGTAR!