Jag har fastnat lite i ridningen med Ari, han känns som en fyrkant när jag försöker rida vänster varv. Helt omöjligt att få honom att böja sig till vänster. Som tur är kom Malin igår och jag fick hjälp med att lösa problemet. Nu ska det tränas så han blir lösgjord och förhoppningsvis jämnare. Även hans framåtanda börjar komma mer, så han känns mer som Hrisla att rida. Det kan bero på att jag kan slappna av nu när jag rider. 

Jag fick även kvitto på att vi utvecklats. Ari har mycket fin bärighet och är väldigt lätt att kommunicera med. Det är något helt annat att ha en häst som man vet hela historien om och som man kan utvecklas med från start. 

Själv är jag sned i kroppen så jag fortsätter med yogan. Det är mycket å jobba med för att det ska bli enklare att rida. Men nu är jag i alla fall inspirerad. 

Bilden nedan är ett år gammal då trodde jag inte att jag skulle vara där jag är idag. 

ett år sedan när jag lyckades rida utan att gråta.