Sitter här och funderar på livet då en vän till mig gick bort i torsdags endast 46 år gammal. Cancer är inte något trevligt ord, usch.

Jag kan tycka att det var nyss jag flyttade hemifrån eller att Robert föddes (1990) eller när jag och syrran delade på en hallonsoda hos farmor och farfar på 70-talet. Tiden verkligen rusar fram.
Man spenderar lite för mycket av den av att oja sig och planera framåt, eller kanske älta gamla saker som man ändå inte kan göra något åt. Det är kanske dags att leva i nuet lite mer. Ju äldre man blir ju svårare verkar det vara.

Carpe Diem!

Från Wikipedia några dagar senare
Carpe diem är latin och betyder fånga dagen men bör snarare tolkas ta vara på dagen, njut av dagen eller njut av den flyende dagen.